söndag 27 november 2011

Ta i då, för i helvete!

Det här kanske gäller de flesta men jag känner verkligen hur svårt jag har att motivera mig själv att ta i ordentligt när jag tränar själv. Jag tror att det är en av de saker som gör att jag verkligen uppskattar Crossfit som träningsform. Tävlingsmomentet som uppstår när dagens metcon sätter igång och du har ett dussin andra som flåsar brevid dig.

Eftersom några Crossfitpass inte är att tänka på de närmsta 2 månaderna så har jag börjat köra på mitt Acticgym över gatan igen. Jag har en 6-dagars split med sjukt många övningar för alla möjligt små muskler i min iphone som jag körde mycket med innan jag började med Crossfit. Men det är verkligen inte så jag vill träna längre. Jag har inget emot gymträning alls, men min fasta övertygelse är numera att det som ger bäst resultat är övningar som kombinerar stora/många muskelgrupper. Resten får du på köpet. Squats, marklyft, bänkpress och pullups är i mångt och mycket det enda man behöver. Kombinera dem med stöt och ryck så har du allt. Visst kan man slänga in några andra mindre isolationsövningar men jag tror inte att någon förutom bodybuilders eller idrottare med repetativa rörelsemönster vinner något på att köra gymträning med för mycket isolation.

Mitt problem just nu är att varken squats, marklyft, stöt eller ryck är att tänka på just nu. Jag har varken rörlighet eller styrka nog i vänster ben för att kunna utföra något av dem. Jag provade med lätta marklyft (60kg) för några dagar sen men kände direkt att hamstrings sa stopp. Så jag går omkring på gymmet och såsar med min 6-dagars split och rehabövningar. Så väldigt, väldigt tråkigt. Jag måste sätta mig ner och fundera fram nått bra program som inte innbär att jag bara kör pullups och bänkpress varenda pass.

Och så var det det här med att ta i. Igår skalade jag ner passet till bara 2 övningar (+ rehab). Dips och bänkpress. I min 6-dagars split så gör jag dips tillsammans med en massa andra tricep och bröstövningar och dipsen brukar komma som fjärde övning ungefär. Jag brukar vikta med 10 kilo och köra 3x5-8. Nu började jag med dips och slängde på 15kg direkt. Jag hade siktat på 5 set med ungerfär 5 reps i varje. Tanken var att nu jävlar ska vi få ta i lite. Första setet kändes väldigt enkelt och jag gjorde 8 reps. Samma sak i set nr 2 så inför tredje setet viktade jag med 20 kilo. Gjorde 8 reps även här i både tredje och fjärde setet. Eftersom jag fortfarande kände mig fräsch så slängde jag på en 10 till. Femte och sista setet blev 4 reps på 30 kg. Efter det här var jag tvungen att sätta mig ner och kolla igenom träningsloggen. Hade jag verkligen varit så svag innan? Jo, så var det. Genom att inte lägga dipsen sist bland en massa andra bröst/tricepsövningar och bara genom tala om för mig själv i förväg att ta i lite extra så åkte en hel del mer vikt upp. Det var en liten seger på gymmet den dagen.

I övrigt så är det fortfarande tråkigt med rehab. Ge mig tunga knäböj nu! Jag har börjat cykla sen 1,5 vecka tillbaka. Jag kör 15 minuters uppvärmning på väldigt lågt motstånd och hinner nästan en mil på den tiden. Eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av att cykla alls så vet jag inte ifall det är bra eller dåligt. Jag har aldrig varit något stort fan av cykling men ta mig tusan om inte jag kan lära mig att nästan tolerera det. Röven känns något mindre öm för varje litet pass.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar